Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myreborg och Gråmossa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej mera i höjden, utan endast på bredden. Men ändock
stod hans håg till himmelen: dit ville han ändock hinna
en gång från den törstiga jorden.
Nedanför Gråmossa låg nu myrstacken, och den
hette Myreborg. Detta tyckte myrorna vara ett skönt
namn; de skämdes att kalla sin by en stack, ty då
skulle man ha ansett dem för stackare. Myreborg var
en fri republik, där hvarje medborgare arbetade för det
allmänna bästa och stridde som en hjälte mot alla ormar,
tordyflar och andra fiender. De voro ett flitigt och
laglydigt folk, dessa myror, hvilket lände dem till stor heder,
men de kunde icke begripa hvarför Gråmossa skulle vara
så stor, när de voro så små. Det minsta barr, som
föll af Gråmossa, var för dem som en timmerstock, och
däraf fingo de ju virke att bygga Myreborg.
Några af myrorna hade klifvit ända till toppen af
Gråmossa, och det var för dem en hel dagsresa. När
de kommo tillbaka, tyckte de sig ha varit halfva vägen
till månen. — Gråmossa vill upp till himmelen — sade
de. — Hur kan man vara så ofantligt stor och så
ofantligt dum?
Gråmossa hörde hvad de små krypen tasslade vid
hans rot och såg ned på dem ifrån höjden. — Visst
vill jag till himmelen — sade han. — Här på jorden
har jag endast det hårda berget och den eviga törsten.
— Nej, hör hvad han säger! — sade myrorna till
hvarandra. — Han skulle arbeta som vi för sitt
dagliga bröd och sitt tak öfver hufvudet och hållas
besked-ligt på jorden, där han står fastvuxen med sina rötter.
När man har tak och föda, behöfver man intet
himmelrike.
— Men det är likväl något, som gör att jag vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
