Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prästgårdsflickorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så sagdt och gjordt. Agathe och Petronella,
de skyndade att framför spegeln ställa
sin älskvärdhet i allra bästa dag;
Sofi i köket ställde allt i lag.
Just som hon stod så smultronröd vid spisen
och stekte gladelig den rara grisen,
en gubbe tittade i dörren där
och sad’: — Förlåt, bor inte pastorn här?
— Jo visst — sad’ flickan, utan att sig vända
(det var ju någon tiggare kanhända).
— Vi ha nu brådt, ty bispen väntas hit,
men sitt ändå; nog finns för er en bit.
— Stor tack — sad’ främlingen; — här lefs ju gratis!
— Å — sad’ Sofi — på mjölgröt och potatis
vi lefva mest; men höga herrars krås,
det måste smörjas nu i dag, förstås.
— Ja, det förstås — sad’ gubben. — Hvarför söker
ej pappa pastorat, som tunnan öker?
— Nej — sade flickan — det är ej hans håg,
att schackra själar för en tunna råg.
— Jaså — säd’ gubben. Och så var han borta.
Sofi var rädd att grisen kom till korta
och tordes ej det minsta se sig om.
Strax därpå sades det, att bispen kom.
Han hade i den vackra sommardagen
för ro skull promenerat genom hagen
och togs nu mot med mycket fjäs och krus
af pappa, mamma och två »tända ljus».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
