Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prästgårdsflickorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Agathe-Julie neg på fransyska viset,
och Petronella täflade om priset.
Allt var så utmärkt bildadt, fint och sött,
att hans högvördighet blef riktigt trött.
— Få vi ej bjuda på musik? — sad’ mamma;
men nu var bordet färdigt i detsamma.
Man satte sig. Då sade biskopen:
— Har icke pastorn här en dotter än?
— Åjo, men hon är sysselsatt i köket.
— Bed henne in! — Förlåt, hon är i stöket .. .
— Jag ber, låt henne komma! — Hjälpte ej;
åt biskopen törs man ej säga nej.
Sofi kom in, rödbrusig och förlägen.
— Herr pastorn har en flicka, snäll och trägen;
jag önskade jag hade vid min spis
en, som kan så förträffligt steka gris.
Sofi såg ned och rodnade förskräckligt;
köksgubbens stämma kände hon tillräckligt.
Hon tog det, stackars barn, för skymf och hån;
hon var ju van att anses dum som spån.
Men biskopen tog mildt och varmt till ordet:
— Godt är, att ha en trägen hand vid bordet,
men ännu bättre är ett barn, som vet
sin bästa prydnad: huslig enkelhet.
Hon har förstånd och bjärta, som ej tryta,
af henne hör jag, att ni ej vill byta
er fattiga församling mot en ann’,
för det ni älskar den, ni hedersmanJ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
