Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nio guldtaflorna. Berättelse om Finlands medeltidskrig - 1. Hvad som hände Sigge och Sten Jernarm i deras barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så lefde de alla en tid lyckliga. Då kommo svåra
tider. Fienden bröt in i landet, och det blef ett
förhärjande krig, som varade i tio år. Riddar Olof
Stensson uppbådade alla vapenföra män, som lydde under
Saaristo gård, och drog ut till Viborg för att försvara
landet. Där kämpade han manligen alla somrar och
drog om vintrarna hem till gården igen. Men en vinter
gick fienden öfver isen Viborg förbi och öfversvämmade
hastigt hela det södra landet med sina vilda och talrika
ryttarskaror, hvilka hastigt visade sig, än här, än där,
brände byar och gårdar, nedhöggo folk och boskap samt
återvände öfver gränsen med samma ilande fart,
belastade med byte. Riddar Olof blef kallad till Raseborgs
slott, där man väntade anfall; men under tiden hade
en fientlig ryttarskara tagit en omväg inåt landet och
öfverföll oväntadt Saaristo borg, som endast försvarades
af fyra kvarlämnade trogna knektar.
Borgen bestod af en stark gråstensbyggnad med
torn och små fönstergluggar; och omkring den endast
en vall och en vallgraf. Fienden klättrade om natten
öfver vallen, väktaren blåste i hornet, och knektarna
försvarade borgen så godt de förmådde med bågar och
hillebarder. Men detta hjälpte intet mot en så stor
mängd fiender nattetid. Borgen blef intagen, plundrad
och bränd, tre af knektarna lågo döda, den fjärde låg
svårt sårad. Fienden ryckte fru Ingrid och liten Frida
med sig på hästryggen och red så bort. Endast gossarna
blefvo räddade, ty dem hade den sårade knekten i sista
stund fått tid att gömma uti den högsta tornkammaren.
När då gården begynte brinna, kunde de båda
bröderna intet annat se, än att de skulle mista skia
unga lif i elden och röken. Men eftersom de hade hört
talas om, att Sankt Sigfrid var släktens skyddshelgon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
