Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nio guldtaflorna. Berättelse om Finlands medeltidskrig - 5. Om kriget och Peter Kiekka och den femte guldtaflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redan med sin pil träffa en svala i flykten och med sin
yxa afhugga en gren af en arms tjocklek uti ett enda
bugg.
En afton kom en uttröttad vandrare till eremitkojan
och begärde natthärbärge. Det var en gammal
krigsknekt, som hette Peter Miekka eller Pekka, och som
fordom tjänat hos Sigges fader på Saaristo gård. Pekka
hade sist tjänat i Viborg, men blifvit halt af ett lansstyng
i benet, och nu hade han fått afsked med sitt halta
ben till pension och frihet att begifva sig hvart han
behagade. Han uppsökte då sin gamla hembygd, men
fann där allt öde och visste icke hvad han skulle
företaga sig.
— Du kan bo med oss, tills du får något bättre —
sade eremiten, hvars koja stod öppen för alla fattiga; —
och då kan du berätta oss något nytt från kriget.
Detta var Pekka gärna med om och begynte nu att
förtälja alla sina äfventyr, medan han hjälpte Sigge att
binda nät och spetsa pilar. — Det är ett oroligt lif vid
gränsen — berättade han. — En tid är det stilla, och
man tror, att det är fred, och folket går ut att så och
skörda på svedjemarkerna. Men innan någon vet ordet
af, kommer åter en skara af vilda sällar i hvita
får-skinnsrockar, ridande in öfver gränsen, och mörda, bränna
och plundra på det gamla viset. Då samlas folket för
att sätta sig till motvärn, men i ett huj äro kanaljerna
åter sin kos, och man ser endast rykande askhögar och
nedtrampade åkerfält. Däröfver bli våra unga karlar
rasande, rota sig samman under någon krigsvan anförare
och göra i sin tur en påhälsning i fiendfens land. Vi ha
icke så snabba hästar som han, men vi ha i stället goda
skidlöpare och bruka därför hälsa på ryssen under
vintern. Då går det fram med eld och svärd, som vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
