Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nio guldtaflorna. Berättelse om Finlands medeltidskrig - 5. Om kriget och Peter Kiekka och den femte guldtaflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sett honom göra. Vi öfverfalla byar och gårdar
oför-tänkt, bränna och plundra, nedhugga människor, slakta
boskap. Vanligen följa bönder med hästar och slädar
efter skidlöparna; allt byte lastas på slädarna, och så
bär det af till vårt land igen. Men då händer att fienden
lagt sig i försåt vid skogsvägarna, och mången gång ha
vi fått tacka vår eviga lycka, att vi undkommit med
lifvet, sedan vi måst öfvergifva hästar, slädar och byte.
— Ha ni icke en tillflykt i Viborgs slott? —
frågade Sigge, som ofta hört detta ryktbara fäste omtalas.
— Det ha vi visst — svarade Pekka — och vore
icke Viborg, skulle vårt land vara som en stuga utan
dörr och lås. I Viborg och Olofsborg, som de kalla
Nyslott, där är vår enda säkra tillflyktsort. Visst
be-fästar adeln öfverallt sina gårdar med vallar och
löp-grafvar, men hvad förmå de emot en stor öfvermakt ?
Skogarna äro dessutom uppfyllda af röfvarband, och det
finnes knappt mer någon laglig ordning i landet. Till
Viborg och Nyslott, och väl också till Raseborg, flyr
därför folk från alla landsändar med det redbaraste de
lyckats bärga från deras öfvergifna gårdar. Det säges,
att tsaren i Moskva nu skall komma med en ofantlig
krigshär för att alldeles ödelägga landet och intaga
Viborg. Men det har kommit från Sverige en höfvits-
man, som heter herr Knut och som skall vara en mäkta
klok och tapper krigsherre. Folk säger om honom, att
han därtill är mera förfaren i trolldom än någon lapsk
trollkarl. Jag önskar jag vore där igen för att se ho-
nom mala fienden i en kvarn; det sägs, att han har en
kvarn, som malar åska och blixt.
Sigge lyssnade på dessa berättelser, såsom en gosse
alltid lyssnar till stora krigsbragder. Han tänkte på alla
de berömda hjältar, om hvilka han läst hos den gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
