Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nio guldtaflorna. Berättelse om Finlands medeltidskrig - 5. Om kriget och Peter Kiekka och den femte guldtaflan - 6. Om Viborgs smäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du har sagt det — yttrade eremiten. — Gå och
strid för ditt fädernesland 1
Sigges hjärta veknade. — Men hvem skall sörja
för er, gode fader, när jag år borta? — frågade han.
— Gud har sörjt för mig i nära hundrade år —
svarade eremiten — och han lärer väl äfven göra det
härefter. Jag har ändock tänkt att i sommar göra en
vallfart till Nådendals kloster, och jag kan blifva där så
länge det behagar min herre och Gud. Gå, käre son,
och strid manligen för ditt fädernesland! Gud välsigne
din ungdom till ära och mannamod, att du må återvända
med seger som en kristen riddare och som en god son
af ditt land! — och han lade sina händer välsignande
på gossens hufvud.
6. Om Viborgs smäll,
Sigge Olofsson Jernarm kom ännu samma sommar
till Viborg med sin halte ledsagare, Peter Miekka, och
fick tjänst som väpnare hos den tappre riddaren Knut
Posse. Det var ingen barnlek att tjäna en sådan herre
uti en sådan tid. Sommaren gick och hösten kom under
beständiga strider. Natt och dag måste alla vara under
vapen, ty fienden trängde med stor öfvermakt emot
Viborg, och Viborg var Finlands lås. Det dröjde länge,
innan fienden blef färdig med sina tillrustningar. Han
förde med sig tunga maskiner, som slungade stenar mot
murarna, och några väldiga kanoner, som sköto med
krut och stenkulor. Krut och kanoner voro då föga i
bruk och ansågos af det vidskepliga folket som
trolldoms-konster.
Knut Posse hade förgäkves begärt undsättning från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
