Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nio guldtaflorna. Berättelse om Finlands medeltidskrig - 6. Om Viborgs smäll - 7. Om de främmande ryttarna, som redo förbi Saaristo gård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fruktansvärdt dån, och allt försvann i ett moln ak grus
och rök som förmörkade dagen.
Detta såg Sigge, men ingenting mer, ty i samma
stund svartnade det för hans ögon, och han nedstörtade
utan medvetande under det ofantliga grusmolnet, som
begrof honom och många tusende andra under Viborgs
ramlande murar.
7. Om de främmande ryttarna, som redo förbi
Saaristo gård.
Det var nu flera år efter Viborgs smäll, som gifvit
ett så starkt eko, att det mullrar i bergen ännu i dag.
Landet hade åter den välsignade freden: folket återvände
från sina gömställen i skogarna, för att uppsöka sina
förhärjade boningar och ånyo utså sitt korn i
svedje-markerna. De brända kojorna uppbyggdes åter, svärd
och bågar hängdes på väggen, yxar och liar kommo
åter i gång, hjordarnas klockor klingade glada, och glada
visor hördes åter i skogsbackarna.
Men ett långt och förhärjande krig lämnar efter sig
många andra spår än blott ak fiendens framfart.
Lagarnas band voro upplösta, en stor osäkerhet rådde
mångenstädes i landet, och fruktansvärda röfvarband hade
sam-manrotat sig i skogarna.
Vid denna tid — det var midsommartiden — såg
man ett tåg af ryttare långsamt fortskrida genom en af
fienden förhärjad trakt i Norra Nyland. Här hade
fordom gått en ridväg, men den var nu öfvervuxen ak
buskar och unga träd; man såg lämningarna ak en
gammal kakvelbro, som gått öfver ett sankt kärr, men
ryttarna voro nu nödsakade att göra en omväg kring kärret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
