- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 5 /
215

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nio guldtaflorna. Berättelse om Finlands medeltidskrig - 7. Om de främmande ryttarna, som redo förbi Saaristo gård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af trolldom, och järn biter ej mera på bonom än på en
snöripas fjäder.

— Om min salige herre lefde — genmälde fru Ingrid
— skulle icke sådana våldsverkare ofreda landet.

— Ja — sade gumman, i det hon undrande såg på

den ädla frun — om riddar Olof Stensson lefde ännu,

vore mycket annorlunda. Men både han och hans
hasfru äro nu döda, och barnen äro förskingrade, Gud
vete hvar.

— Vet ni ingenting om riddarens yngre son, Sten
Olofsson? — frågade åter fru Ingrid.

— Vet jag något om de löf, som föllo af björken
i fjol höstas ? — svarade gumman. — Likast är, att han
blef uppbränd med de andra på Saaristo gård.

— Det är tid att vi fortsätta ridten, för att innan
natten komma till någon by — sade nu fursten. — Här i
er forna hemtrakt kan jag ej lämna eder, ärade fru, och
om ni ej har någonting däremot, vill jag ledsaga er till
Nådendals kloster eller till Tavastehus.

— För mig till Nådendal, tappre furste! —svarade
fru Ingrid. — Där skola vi träffa många resande, som
vallfärda till klostret, och kanske får jag af dem höra
någonting om mina söner. Farväl, gumma! Tag denna
penning till ersättning för att vi uppehållit eder med
våra frågor! — Och hon tryckte ett österländskt
guldmynt i gummans hand.

Getamor stod undrande och såg efter det bortridande
tåget.

— Vore icke fru Ingrid längesedan uppäten af
kalmuc-kerna — sade hon vid sig själf — skulle jag hålla vad
om mitt ena öga emot en pärtsticka, att det var hon.
Sankt Henrik bevare den goda frun för Stenhjärta!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:25:59 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/5/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free