Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nio guldtaflorna. Berättelse om Finlands medeltidskrig - 7. Om de främmande ryttarna, som redo förbi Saaristo gård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Var lugn, ädla fru — sade furst Igor —
kal-muckerna äta hästkött, men icke människor. Hvad är
det ni talar om röfvare, gumma?
— Nå, det hörs, att ni är en främling på orten I —
menade gumman, som nu fått mod af de främmandes
vänliga tilltal. — Bofvarna äro nu värre än de någonsin
varit. Förr voro de spridda i små band kring skogarna,
men sedan vi fingo fred för fienden, ha höfdingarna i Åbo
och Tavastehus sändt krigsfolket ut att rensa landet från
ogärningsmän. Därför ha nu stigmännen rotat sig
samman i ett enda stort band, för att vara krigsfolket
öfver-mäktiga. De våga sig nu på ljusa dagen in i byarna
och taga allt hvad de vilja, kläder, matvaror, hästar och
boskap, ty ingen vågar stå dem emot. Tror ni att jag
skulle drista mig så här långt ut i skogen, om jag hade
någonting annat att mista än mina getter? Men hvad
bry de sig om getter, de som hvar dag slakta de
fetaste får!
— Huru starka kunna de vara? — frågade fursten.
— Somliga säga tusen och somliga två tusen,
menade gumman, men mer än hundra äro de säkert. De
stå nu alla under en enda anförare, hans namn är
Stenhjärta, och många säga, att han är hundra år gammal,
men andra säga, att han knappt är femton. Trösta mig,
ett sådant odjur har aldrig funnits förr, han må nu vara
ung eller gammal. Han plundrar utan åtskillnad kyrkor
och herrgårdar, munkar, bönder och köpstadsmän. Alla
sina fångar störtar han utför branta berg, och så stark
skall han vara, att han med sin knytnäfve spräcker en
klippa, hvad sedan ett mänskohufvud! Bed till Sankt
Henrik, nådige herre, att ni aldrig kommer Stenhjärta
så nära som från nyår till påsk, ty där hjälper hvarken
er krokiga sabel eller edra spetsiga lansar; han är hård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
