Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nio guldtaflorna. Berättelse om Finlands medeltidskrig - 9. Om den stora striden vid Somero skog och om den okände riddaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tunga och starka som örnnäbbar. En stund hörde man
bågarnas klang, och på båda sidorna föllo män i sitt blod,
men röfvarna voro mångdubbelt öfverlägsna i antal, och
furstens lilla skara begynte att glesna. Då befallde
Stenhjärta sitt folk att upphöra med striden, red ensam fram
mot rian på sin stora, ståtliga gråskymmel och ropade
åt främlingarna, att de skulle gifva sig fångna.
Furst Igor lämnade sin sårade häst, steg upp på en
annan, red fram mot Stenhjärta och frågade honom hvad
detta anfall betydde, när det var fred i landet.
— Det betyder, att vi föra vårt eget krig —
svarade Stenhjärta — och om du icke genast nedlägger
dina vapen och gifver dig fången, är din fars sons lif
icke mera värdt än ett ruttet lingon.
— Min fars son har icke lärt att tigga sitt lif
af röfvare — svarade fursten stolt. — Men är du
Stenhjärta, så är du en feg usling, som lägger dig i försåt
med hundra man emot tjugu. Har du mod, så strid
hellre mot mig allena! Det är dock alltför stor ära för
en röfvarhöfding, som du, att strida mot en furste af
Österlandet.
— Ja, jag är Stenhjärta — svarade hans
motståndare — och vill du veta mer, så är jag en Jernarm
också, och jag skall krossa dig mellan sten och järn,
om du också vore en kejsare af Österlandet. Betrakta
nu solen väl, ty i dag ser du henne för sista gången!
Och utan att afbida vidare svar red Stenhjärta i
sporrsträck mot fursten, menande att spetsa honom som en
rofva på sin långa, fruktansvärda lans.
Han visste icke, att tatarerna äro de bästa ryttare i
världen; de tillbringa sitt halfva lif på hästryggen, ingen
finsk häst kan mäta sig med deras i vighet, snabbhet
och skicklighet. Fursten tycktes helt lugn afbida an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
