Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nio guldtaflorna. Berättelse om Finlands medeltidskrig - 9. Om den stora striden vid Somero skog och om den okände riddaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fallet, men i det ögonblick han såg sin fiendes lansspets
en aln från sitt hufvud, vek han undan, svängde sin
häst, kom Stenhjärta i ryggen och gaf honom ett
sabelhugg, så att det gnistrade i stålhufvan.
Ett sådant hugg skulle ha fällt mången karl till
marken, men Stenhjärta vacklade icke i sadeln. Han
bortkastade lansen, grep stridsyxan, som hängde vid
hans bälte, och red på nytt mot sin fiende. Fursten vek
undan och tycktes fly, men i ett nu var han sin
motståndare åter i ryggen och gaf honom ett nytt, ännu
mer förkrossande hugg. Remmen, som fasthöll stål*
hufvan, brast, och Stenhjärtas långa, bruna hår fladdrade
för vinden kring hans blottade hufvud.
Nu märkte Stenhjärta tatarens öfverlägsenhet i
ridkonsten och insåg väl, att ett nytt hugg kunde kosta
hans lif. Han sprang ned från hästen, slungade sin
stridsyxa mot furstens hufvud, drog sitt svärd och
förföljde honom till fots.
Fursten böjde sig undan den hvinande yxan och
red i en cirkel omkring sin fiende, under det han i hast
lösgjorde en lång rem af läder, som hängde vid
sadelknappen. När han ridit tre eller fyra gånger omkring
cirkeln och Stenhjärta förgäfves sökt upphinna honom,
tycktes han tröttna och lät Stenhjärta nalkas på tio stegs
akstånd. Då slungade han remmen med förvånande
skicklighet, så att den snärjde sig som en snara
kring röfvarhöfdingen. Strax ryckte hästen till med hela
sin styrka; Stenhjärta rycktes omkull och släpades ett
stycke efter sin fiende. Vid denna anblick upphäfde
hela röfvarbandet ett högt anskri och störtade fram för
att bistå sin anförare. Men Matts hofslagare hade åsett
striden, gömd i ett dike, och när fursten sprängde öfver
diket, släpande Stenhjärta efter sig, högg Matts hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
