Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Georgs konungariken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag kom till S:t Görans land. Det var en klar och
varm dag. Besittningens torn stod nästan oskadadt kvar
pä berget Ararats topp. Flaggstången reste sig på sin
gamla plats, inkilad mellan stenarna, men den blårutiga
näsduken hade blåst bort i okända öden. Solskensborg
och de gamla fältherrarna stodo kvar på sin post. Det
förekom mig som skulle denna ö, likasom alla andra,
vänta sin konung. Vassen bugade, träden hurrade,
buskarna flaggade, hvarje grässtrå skyllrade gevär,
blommorna nego, gräshopporna spelade fiol, myggorna
dansade kadrilj och trolllländorna polka, medan de glittrande
vågorna rundt omkring sjöngo folksången. Ack, de hade
känt min båt, de trodde att jag förde till dem deras
konung, och när jag nalkades stranden, hörde jag dem
alla med en röst fråga: Hvar är kung Georg?
Ja, hvar var han? Om jag också kunnat säga dem
det, hade jag icke haft mod därtill, ty deras kärleksfulla
hågkomst rörde mig. Det var en skön natur i sin
sommarfägring, som begärde tillbaka sin barndoms kung.
Men jag kunde ju icke säga dem hvar han var; jag
visste blott, att han var långt, mycket långt borta, att
han nu var i ett skönare land, i ett land af eviga somrar,
utan stormar och utan krig, och att han nu sjöng mycket
skönare visor än någonsin förr. De skulle icke ha
förstått mig; jag lämnade dem hellre att okunniga blomma
och vissna i deras korta fägring. Lycklige Georg,
lyck-ige kung öfver barndomens blomstrande riken, som
för-blifvit dig trogna och som du aldrig såg vissna i
ålderns höst!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
