Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tändstickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tändstickan.
§
1 tändstickan låg • kör första gången i sin nya låda på
- fabrikens bord och betänkte det, som härtills
tilldragit sig under hennes korta tillvaro. Hon kunde ännu
dunkelt erinra sig, hvar den stora aspen vuxit vid
älf-stranden, huru han blifvit huggen, sågad och slutligen
sönderhyflad. till många tusen små spjälor, af hvilka tänd*
stickan var en. Därefter hade stickan blifvit sorterad i
högar och rader med sina kamrater, doppad i afskyvärda
smältpannor, upplagd att torka, åter sorterad och slutligen
inlagd i lådan. Detta var just inga underbara öden eller
stora hjältedater. Men tändstickan hade fått en brinnande
lust att uträtta något i världen. Hennes kropp var
danad af den rädda aspen, som alltid darrar, för att
den sakta aftonvinden kunde uppväxa till storm och
upprycka honom med rötterna. Men så var i stället stickans
hufvud doppadt i sådana ämnen, af hvilka man får den
ärelystnaden att vilja lysa för världen, och därför var
där likasom en beständig motsats mellan kroppen och
hufvudet. När det eldfängda hufvudet i tysthet sprakande
ropade: — Rusa nu fram och uträtta något 1 — hade den
försiktiga träkroppen alltid en invändning till hands och
hviskade: — Nej, håll, vänta ännu litet, fråga dig för, om
tiden är inne!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
