Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sötare än sött
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Herre — sade den andra vise mannen — dina
ord äro som gyllene äpplen i silfverskålar. Det finns
ingenting sötare än att hämnas pä sina fiender. Konangen
af Abessinien är dig skyldig hundra hvita hästar i årlig
tribut, och han har i stället skickat dig en halt åsna.
Tåga ut till hans land, låt upphänga honom i rök och
sälj allt hans folk till slafvarl
— Konungen af Abessinien är en narr — lydde
svaret — men du är en större narr än han. Hvad
glädje skulle jag ha af att hänga upp karlen i rök och
sälja hans folk till slafvar? Jag skulle få ondt i halsen
af röken, och hvarifrån skulle jag få mat åt så många
slafvar? Menar du, att jag skall föda dem med konfekt?
— Nej, herre konung — sade den tredje vise
mannen, — du är själf den visaste man i ditt rike;
måtte du lefva i tusen årl Efter du redan äger allt
sött, som en människas hjärta åtrår, så låt din ära, din
makt och din rikedom blifva kunniga för allt folk. Kläd
dig i purpur, sätt dig på din gyllene tron, församla kring
dig all världens folk och mottag deras tillbedjan I Tro
mig, detta är sötare än honung, dadlar och marmelader.
— Gån eder väg — sade konungen. — Mästerkock,
gif dem hvar sin pumpernickel 1 Jag önskar den må
bekomma dem lika illa som mig. Jag har ej sofvit nu
under sju nätter å rad.
Mästerkocken delade ut de tre pumpernicklarna, de
vise männen måste slå sina pannor mot golfvet, tacka
och äta, och så fastnade pumpernicklarna dem i halsen.
Hela hofvet skrattade, men konungen gick missnöjd bort
och fann ingenstädes det, som var sötare än sött. Icke
kunde han gå till sina hundra gemåler och höra dem
träta; icke brydde han sig om att förgöra ett helt folk
för en halt åsnas skull, och hvad nöje kunde han finna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
