Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamla herrn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gamla herrn.
Det var en gång en gammal herre vid namn Sed*
migradsky. Namnet klang så ovant och
främmande, att barn knappt kunde uttala det riktigt. Man
sade, att han var ak polsk släkt, och ingen visste
hvar-ikrån han kom, men till Helsingkors kom han och blek
lärare i konsten att teckna. Han var då redan en äldre
herre; små flickor tyckte, att det var något söndrigt på
honom, hans hår var söndrigt, han var nästan
flintskallig, så att där voro blott några grå hårstrån kvar,
och kanske var det därkör barnen voro rädda för honom.
Men han höll af barnen, han brukade bära en dosa i
västfickan, där var jungfru Marias bild på locket, och
inne i dosan funnos karameller och sockergryn. När
han då talade vänligt till barnen i esplanaderna och de
ville springa bort, tog han fram dosan och bjöd dem
någonting godt. Somliga sprungo, somliga stannade.
De snålaste läto först öfvertala sig; sedan kommo där
flera till. Då hände, att man fick se den gamla herrn
omgifven af många små barn, så länge något fanns
kvar i hans dosa; men när där ej mera fanns något,
sprungo barnen åter sin kos. De kände ju honom icke,
de visste intet annat om honom, än att han hade »sön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
