- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 6 /
173

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamla herrn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det samlar han i sitt skrin, hög efter hög. Tvi, sådan
gnidare! Hvem skall ärfva honom? Katten tager till
slut hans guld, eller kommer där någon jude från Polen
och säger: — Gif hit, det är mitt!

Gamla herrn visste väl hvad man sade om honom,
det sörjde hans hushållerska för och berättade äter för
andra, att hennes herre var rik och snål. Lika nöjd och
gladlynt var han ändå. Han gick beständigt och tänkte
vid sig själf: —*• Hvad skall jag finna på, för att barnen
må hålla af mig?

Tiden gick, allt tyngre blef penningskrinet, och
allt gick det gamla talet bland folk, som såg gamla
herrn i hans slitna kapprock: — Katten tager det! Tvi,
sådan girigbuk! ... Då blef gamle herrn sjuk och låg
på sitt yttersta. Nu undrade folk, om han ändtligen
skulle göra sitt testamente och hvem som skulle få
penningskrinet. Man skall få se, att den snåla
hus-hällerskan ärfver alltsammans, menade grannarna.
Hus-hällerskan ville gärna tro detsamma, men hon, som
visste allting och litet mera därtill, visste intet om något
testamente. Doktorn sade till henne: — Nu dör han.
— Och prästen sade till henne: — Har han förordnat
någonting ät de fattiga? — Icke så mycket som sin gamla
blå frack — svarade hushållerskan. — Men det är ju
okristligt — menade prästen. — Tvi, sådan girigbuk!

Gamla herrn låg där gladlynt och nöjd, som han
alltid varit, men nu var han nöjdare än någonsin förr,
ty nu hade han funnit på något bättre än karameller
och sockergryn, som skulle tvinga barnen att hålla af
honom. Detta aktade han sig för att omtala, så länge
han lefde. Det var hans fröjd, att barnen skulle hålla
af honom efter hans död.

Ja, så dog han och blef begrafven och måste, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:26:09 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/6/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free