- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 6 /
194

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sina kloka ögon följa samtalets gång; när man skrattade
eller Tom hörde lifliga röster, kom han, den gladaste
bland de glada, och deltog i munterheten. Han förstod
också att svara på sitt sätt: — Hur säger hund? Tom
skällde groft. — Hur säger kissen? Tom gäspade, tills
han fick fram ett jamande läte. — Tycker hund om
sin matmor? Lifligt skällande och viftande med
glädje-redskapet. — Men inte tycker Tom om hvem som helst ?
Sakta morrande, likt en aflägsen åska. — Gå och se åt
om Isak spänt för! Tom sprang till fönstret och tittade
ut; var där framkördt, kom han med lifliga språng och
bad om lof att få följa med; syntes ingen häst, lade Tom
sig tålmodigt ned att vänta.

Huru många trefliga konster kunde ej Tom! Han
kunde bocka allerödmjukast och ge vacker tass, då
man hälsade på honom. Han kunde stå betjänt bakom
sin matmors stol och säga »serviteur» (wow, wow)!
Matmor sade: — Tom är död. Tom lade sig genast på
rygg med uppsträckta ben. Man visade honom två lika
stora sockerbitar. — Den där är min bit, den där är
hunds. Tom misstog sig aldrig om mitt och ditt. Toms
stora nöje var att bära korgar, väskor och käppar som
en kammartjänare. Men han var icke riktigt pålitlig,
den slarfven, han kunde lämna sin käpp på isen eller
sykorgen i skogen för att jaga en kraxande kråka.
Apportera gjorde han samvetsgrant. Matmors hatt blåste i

sjön: — Apporté hatten, Tom! Tom sam ut och
hämtade hatten. Man kan icke vara mer omusikalisk än
Tom, han tjöt med full halls, när han hörde pianot,
men han skulle dock läras att sjunga, för att fullborda
sin fina uppfostran. — Hur sjunger Tom? Wau, wau!
— Nej, det duger icke, sjung vackert! Tom försökte
alla slags ljud och frambragte med otroligt besvär ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:26:09 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/6/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free