- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 6 /
195

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gurglande småtjut, som skulle föreställa en ton. — Nu
skall Tom berätta en saga. Tom lyssnade mycket
uppmärksamt. — Hur var det, när Tom råkade i gräl med
hundarna vid stationen? Wow, wow! — Ja, men då
fick Tom stackare stryk? Sorgligt tjut. — Men så gaf
Tom dem på pälsen? Wau, wau! Det sista wau var
en segersång.

Ingen kunde bättre än Tom leka kurra gömma.
Hans hufvud ökvertäcktes med en tät duk, så länge
man gömde sig. Vid tillsägelse: — Det är dager! —
kastade Tom af duken och begynte söka. Han vädrade
i alla vinklar och vrår, i synnerhet där han körut
upptäckt någon, och det dröjde ej länge, innan han med
viftande plym uppspårat det mest förborgade gömställe.
Tom hade en julafton fått tre klappar: en förseglad
tårta, ett halsband med järntaggar till försvar mot
vargarna och en läderboll. Tårtan* åt han på fläcken
upp med papper och vers; halsbandet behöfde han
lyckligtvis aldrig använda, men läderbollen blef snart
Toms dagliga nöje. Den bets och den trillades i
oändlighet, hade sin bestämda hylla i skåpet, och där infann
Tom sig okta, med längtande blickar kraksande på
skåpdörren. Nu hände vid Toms lekar, att bollen gömdes
på de mest omöjliga ställen: under den tunga mattan,
okvanpå skåpets tak, bakom dynan i soffan, där fruarna
sutto med sin stickstrumpa. Tom sökte ikrigt, han var
outtröttlig, han misstänkte kanariefåglarnas bur, teköket
på hyllan och brasan i kakelugnen. Slutet var alltid, att
han till sist vädrade stället med sin fina nos och
återfick med körtjusning sin älskade boll. Då Tom en
gång hade upptäckt sin boll på ett för honom
otillgängligt ställe, på skåptaket eller i ljuskronan, och ingen
visade lust alt hjälpa honom nedtaga den, tycktes han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:26:09 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/6/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free