Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin egen vUhet. — Mor — sade han — det blir icke
sex skjortor, det blir tjugukyra, det blir långa väkvar och
mycket penningar! Och allt detta kör att jag plöjt och
gödslat och dikat som ingen annan. Så är det, när
man körstår sin sak. Grannens linland är en skrapballe
mot mitt linland.
— Gud gifver växten — svarade gumman.
— Du pralar, gumma! Som man sår, kår man
skörda. I ökvermorgon bärgar jag linet, det är nu så
långt det kan blifva.
— I ökvermorgon, om Gud vill — sade gumman.
Dagen därpå sade linblommorna till hvarandra: — I
morgon skola vi kalla! Och ingen ak dem var sorgsen
därkör. Det var allt som det skulle vara, deras lif var
en gåfva som deras kägring.
Men natten köre den dag, när linet skulle skördas,
uppstod plötsligt ett starkt åskväder. Stormilen gick
som en vält öfver kältet och böjde linstänglarna;
slagregnet slog dem till marken, slutligen kom ett kruktans
värdt hagel och krossade i små stycken det nedslagna
linet. De blå blommorna kunde icke höra hvarandras
afsked i stormens dån, de lågo på marken i floder af
regn, som bortsköljde dem eller ökverhöljde dem med
jord, men icke voro de sorgsna därkör. Döden var kör
dem en gåfva liksom likvet. Blott i ett hörn ak kältet
hördes en bruten, döende linblomma säga till den andra:
— Vi fingo icke blifva kläder åt Gud!
— Men jag har drömt det, och kör Gud är intet
omöjligt — sade gärdsmygen, som gömt sig under en
sten på åkerrenen.
— Tack — sade linblomman, och så var det slut
med henne.
Grodan hade också gömt sig kör haglet under en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
