Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gestalter aftecknade sig mot den bl& himmelen, förekom
det gumman, som vore kvinnan och barnet omgikna ak
ett ljust sken.
— Hvad ser du på? — frågade gubben.
— Jag undrar, hvilka de resande voro — svarade
gumman. — När de redo förbi det höga cederträdet
därborta, bugade sig trädet för dem så djupt, att dess
topp nästan vidrörde marken.
— Det måtte ha varit af blåsten — menade
gubben.
— Nej, nu är så lugnt, att icke ett löf röres. Jag
kan undra hvilka de voro.
Gubben skrattade. — Har du aldrig förr sett folk,
som stryker landet omkring? Se åt, att de ej tagit något
olofligt med sig. Jag ser icke till väfven, som nyss låg
på bleket.
— Den gaf jag till linda åt det främmande barnet.
— Hvad? Har du bortskänkt den enda väk, det
enda vi kått krån vårt sköna linfält ? Är det förståndigt
af en moder att låta sitt eget barn frysa för att värma
en annans?
— Vårt barn skall aldrig frysa.
— Hvad är detta för enfaldigt prat? Aldrig har
jag trott, att en så klok gubbe som jag skulle ha en
8å vettlös gumma.
* , *
»i*
Efter den dagen förgingo två år. Barnen växte,
den äldre gossen förlorade sin sköna konst att höra
naturens röster tala, men den yngre gossen fick i hans
ställe samma gåfva. Det var något besynnerligt med
detta yngsta barn, att det aldrig frös. Vintervinden kom
stundom isande kall från bergen, alla sökte skydd mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
