Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fattiga. Denna lilla väf är allt hvad vi fått af linfältet,
men ditt lilla barn kan ej resa utan en linda, jag är
glad att f& gifva dig den! Linet har ju sagt att det
skall blifva kläder åt Gud, och jag vetf att den, som
gifver åt de fattiga, de olyckliga och de förföljda, han
lånar åt Gud.
— Det är sant — sade den unga kvinnan, och
åter sken ur bennes öga en sådan oskyldig höghetsblick,
som man sällan ser lysa ur ett människoöga. — Jag
vill önska dig något igen: ditt nästa linfält skall gifva
hundradefaldt skörd, och ditt lilla barn, som gifvit sin linda
åt mitt barn, skall aldrig frysa i världen.
— Detta kan endast Gud gifva — sade gumman
betänksamt.
— Ja — sade kvinnan — jag gifver intet, jag
beder och får. Vill du se mitt barn, som mottager ditt
barns linda?
Det ville gumman, och hon fick se det främmande
barnet, klädt i den nya lindan. Barnet såg på benne
med en ännu mycket djupare blick än moderns; det
förekom gumman som såge barnet tvärtigenom henne.
Och när lindan framräcktes, vecklade lindan sig själf
kring barnets kropp.
— Tror du nu, att ditt barn aldrig skall frysa i
världen? — frågade henne den unga modern.
— Jag tror ditt ord — svarade gumman. —
Hon visste ej själf, hvarför detta med ens blef för henne
alldeles visst.
— Farväl — sade den främmande — vi måste nu
fortsätta vår långa resa.
Vägen söderut slingrade sig uppför en
bergsluttning. Gummans ögon följde de resande, så länge hon
kunde se dem. När de uppnått höjden och deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
