Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skräddaren, som tråcklade hop Finland med Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säga, men liten var han, liten och morsk; nog var han
karl för det. Icke gick han ur vägen för nftgon varg i
skogen, men i folks sällskap var han en rättskaffens
godmodig människa, som skrattade med, när man dref gyckel
med honom för att han var s& liten. Det skulle endast
vara m&tta med roligheten, ty allt t&lde han ändå icke,
den beskedliga Tikka. Harjus Mårten, som var en grof,
stark karl, hade en gång beskyllt Tikka för att ha stulit
två alnar vadmal af stycket, som skulle göras till jacka
åt Mårten, och honom hade Tikka kört med ett vedträd
ur stugan, så att Mårten befann sig på fyra fötter i
snö-drifvan, innan han visste ordet af.
Det var en annan, som icke rätt kunde fördraga
Tikka, och det var Nikku, byspelmannen, som ville vara
hela byns mästare i musik. Tikka råkade spela
drag-harmonika lika flinkt, som Nikku kvintilerade på fiolen.
Tikka hade köpt sitt instrument för tre mark i staden
och lärt sig, med sitt goda gehör, visor och dansmusik.
När då byns gossar brukade slå trissa på landsvägen
om söndagseftermiddagen och flickorna lekte på
gräsplanen nära Tikkas stuga, satt Tikka på tallstubben vid
stranden och spelade så att det sjöng i enrisbuskarna.
Harmonikan hade åtta klaffar, hon kunde dragas ut eller
skjutas ihop, och Tikka drog stundom ut henne så lång
som en ullstrumpa, stundom sköt han ihop henne, så
att hon blef som en vante. Visst blef där musik, och
takt blef där med, så att alla fötter rörde sig efter noter,
trissan snurrade efter kommando och
Wiittalatorpar-gummans röda tupp slog ut vingarna, som ville han flyga.
Nikku satt där, röd af afund, och hartsade stråken, i
förväntan att man skulle allerödmjukast bedja honom om
en snurredans, men ingen bad honom, alla tyckte mest
om Tikkas harmonika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
