Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skräddaren, som tråcklade hop Finland med Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En sommarafton satt Tikka på detta sätt och spelade
för byns flickor, när det föll honom in, att han redan var
trettio år, att han sparat ihop fem hundra mark med sin
flinka nål, och att han kunde försörja en hustru.
Hvar-för skulle han icke gifta sig? Visst brukade flickorna
gyckla så smått med den lustige skräddaren, men på
det hela tyckte ju alla om honom. Det gällde nu blott
att göra ett godt val, och Tikka besinnade sig icke länge.
Han hade två på förslag: antingen den minsta eller
den längsta flickan i byn; endera skulle det vara.
Wiit-talas lilla brunögda, snälla Maju var den minsta flickan,
hon var icke längre än Tikka själf ; de hade varit goda
vänner alltsedan hon var sju år, när han sydde åt henne
en lappdocka med grann röd kjol och silkesmössa.
Anttila-värdens långa ljusbåriga Nilla var åter den
längsta flickan i byn, Tikka räckte henne jämnt till
förklädsbandet, när hon stod rak, och de hade också
varit goda vänner.
Tikka gjorde sitt val, och det utföll så, som det
brukar gå här i världen. Små karlar tycka om långa
flickor; sådant skaffar dem mera anseende. Tikka
beslöt att fria till Nilla: det vore något att få en så stolt
hustru, och rik var hon dessutom.
Alltså klädde han sig i sin bästa helgdagsdräkt med
en stor solros i knapphålet, fick Leivonmäki-torparen
med sig till talman—Leivonmäki var skyldig trettio mark
åt Tikka för nyaste vadmalsjackan — och gick en
söndagsmorgon till Anttila gård. Talmannen framförde
ärendet med ett långt, grant loftal, som det ju skulle
vara. Fick man tro honom, fanns ej i hela socknen en
manhaftigare karl än den lille skräddaren. Anttila-värden
hörde en stund på det långa talet, knackade ut sin pipa
mot spiselhällen, brast därpå ut i ett muntert skratt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
