Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prins Florios kanal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
din fader, skogen — sade Unda Marina, när de äter
sutto på klippan.
— Och likväl vinner min fader af din fader hvart
tjugonde år ett grefskap i Finland — svarade Florio.
De gnabbades ibland, de två, men de fortforo att
älska hvarandra. Solen hade åter dykt upp ur sitt korta
bad i de brinnande vågorna. Midsommarkvällen hade
oförmärkt flutit ut i midsommarmorgonen och återspeglade
sin glans i två par glada ögon, som strålade af
barndomens ogrumlade lycka.
När de åtskilts, gick Florio att bese den förr
förtjusande udde, där han byggt sin granriskoja vid
skogssjön. Han kom till en okänd nejd, där allt var
för-vandladt. Udden var borta, kojan borta, stranden ett
fult fält af lera och sjön bortrunnen, så att endast den
djupaste gölen ännu fanns kvar. Af kanalen sågs icke
ett spår mer i den sköflade skogsbacken.
Florio tänkte med harm på den glada öfverraskning
han velat bereda sin älskade Unda Marina och som slutat
så halsbrytande. — Det är ett förräderi af hafskonungen
— utropade han och stampade vredgad med foten i
marken.
— Var så god och trampa icke ut den sista gnistan
af mitt olyckliga lif — jämrade under hans fötter den
skvalleraktiga enrisbusken, som låg där i leran med
uppryckta rötter. — Ers höghet har rätt, det är ett svart
förräderi. Jag skulle i ers höghets ställe hämnas med
att uttorka hafvet.
— Men hvar skulle då min fästmö bo?
— Någon groddamm funnes väl alltid kvar på torra
landbacken — menade enrisbusken.
Den gamla, knotiga tallen, som visste att Själf är en
god dräng, stod ännu kvar vid det forna skogsbrynet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
