Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skolan i morfars tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enformiga björkrisen. Latinet var skolans stolthet, och
olycklig den, som ej kunde uppramla alla undantagen i
Strelings grammatika. Det hände ibland, att klassen kunde
perfekt, och rektorn tummade otåligt sin tjocka, knöliga
käpp, som alltid stod i beredskap bredvid hans stol. Men
så fick han slutligen fatt i en missdådare. — Ahlfelt,
öfversätt detta ställe i Virgiliusi/aoatf indulgere labori. —
Mitt nöje är att arbeta — svarade Ahlfelt. — Riktigt.
Men antag, att du förr varit flitig och nu är lat, huru
skulle du uttrycka detta på latin? — Jucavit indulgere
labori — svarade Ahlfelt i en olycklig stund. — Hvad?
Juvavit? En sådan asinus! — skrek rektorn. —Vill kunna
latin och vet icke, Mjuvat i denna bemärkelse är oböjligt.
Ja, han vet icke ens, att det aldrig i tidernas tider hetat
juvavit, utan juvo, juvi, jutum, juvare! Jag skall lära
dig kökslatin! — Hvarpå rektorn nedböjde förbrytarens
nacke och sågade honom så eftertryckligt med sin knöliga
käpp, att nacken blef röd som en kokt kräfta. Detta
gjorde han på skämt, den gamle rektorn, det var hans
käraste nöje, han var ej alls ond, han skrattade hela
tiden, ty Ahlfelt var en af hans mest gynnade favoriter.
Med något skulle ju också en skolman roa sig. Men
den, som icke var road af ett så oskyldigt skämt, var
den, som allt emellanåt, stundom hvar vecka, fick äran
att vara rektorns sågstock.
Det fanns många slags straff, den tiden, i skolan,
det ena uppfinningsrikare än det andra: — långa luggar
och röda öron voro alltid i fara. Knäppar på näsan,
knäppar i hufvudet, knuffar i ryggen, nypningar,
skamvråar och allehanda underliga ställningar brukade behagligt
omväxla med gammaldags stutar på spända byxor. Detta
gällde mest läxor; men för sidvördnad mot läraren
vankades mest en örfil i blanka minuten. Det var så tidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
