Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hög herres jakthund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sist kom hakskonungen Västan. — Hvad har du
uträttat? — Jag har gifvit ris åt min pojke Sydvästen,
för att han varit dum.
— Stackars min Sydväst, har du nu åter dummat
dig? Kom och berätta för farmor, så skall du få smöröga
i gröten.
— Det var så — sade Sydvästen, med gråten i
halsen — att när jag beskedligt plockade lingon i skogen,
trasslade jag mina vingar i en krånglig fura. Då blef
jag vred och skalade af hennes grenar, så att stammen
stod kvar som en skroflig skeppsmast. Jag skall lära
skogen att boxas.
— Så så, min gosse — sade farmor tröstande —
och för det fick du ris? Kom till mig, så skall du få
både smöröga och socker på gröten.
— Farmor skämmer bort pojkarna — menade
Västan betänkligt. — En god risbastu gör dem godt, när
de varit ute i onödigt slagsmål. Nu skall farmor få se,
att den öfver modige junkern ställer till något spektakel
i morgon.
Morgondagen kom, och vindarna gingo åter ut på
ströftåg kring världen. Sydvästen gick på långresa till
sjöss för att ej komma i träta med skogen. Han mindes
ännu sin risbastu och föresatte sig att vara fredlig.
Medan han lustigt dansade öfver vågorna, mötte han
ett ångfartyg, som arbetade sig fram mot vinden med
full maskin. — Nej, se på en sådan kaxel — tänkte
Sydvästen. — Han företager sig att stångas mot migl
Jag skall lära honom.
Huj, så vinden hven med pipor och trummor kring
ångarens skorsten I Det tappra fartyget krängde på
sidan, men reste sig åter i trots mot Sydvästen. Skummet
stänkte högt kring vanter och rår, vattnet forsade kring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
