Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hög herres jakthund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bogen som en sjudande gryta, men framåt gick ångaren,
fram, fram tvärt emot vinden. Nu blef Sydvästen
rosenrasande, det vilda lynnet fick makt öfver honom,
risbastun var glömd, han ville lära en båt att stångas!
Han kände sina vingar växa, så att de sopade vida hafvet,
och allt bafvet var skum. Så tappert ångaren stred,
måste han slutligen vika för denna mäktiga,
omotstånd-liga hafsöm. Han kom icke vidare fram, kastades åter
på sidan, ville vända, men förlorade rodret och dref
redlös mot klipporna. Där låg han; maskinrummet fylldes
med vatten, och hvad det sedan blef af den modiga båten,
det veta blott hafvets skriande måsar.
— Stångas mot mig! — tjöt Sydvästen, där han
segerdrucken rusade in mot den öppna kusten. Och
nu kunde intet mera hejda hans rasande framfart.
Utan att ens märka det, kastade han en liten segelslup
med det utmanande namnet »Tuuli vei» som en ärtskida
högt bland enrisbuskarna på en klippö.
Det var den 28 augusti, en torsdag. Lisa Maria,
tio år, hade tagit med sig sin bror Kalle, åtta år,
för att köpa hos landthandlaren en griffeltafla till
folkskolan, som skulle börja nästa måndag. De voro på
hemvägen och hade tagit en genväg genom skogen,
just när Sydvästen bröt in öfver landet. — Hör hur
det sjunger underligt i träden! — sade Kalle, där
de gingo på den trånga gångstigen mellan björkar och
furor.
— Ja, träden sjunga på sitt sätt och prisa Gud —
sade Lisa Maria.
— Men ser du björken där, huru han böjer sig
ända till jorden, när stormen luggar honom? — återtog
Kalle.
9. — Topelius, Låsning för barn. VIL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
