- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 7 /
205

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syne i Sommarby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sade Priska till Syne. — Det var tidigt på våren, marken
var ännu ej riktigt bar, och knappt ett grönt strå fanns
på ängarna, men allt hö i rusthållarens lada var slut,
och korna hade redan i två veckor tuggat på halm.

— Ja, mor — sade Syne.

— Du får en brödbit med dig, och den skall räcka

till kvällen.

— Ja, mor.

— Ja och ja — fnurrade Priska; — aldrig hör
man då något annat! Fryser du då inte, din odågal

— Jag skall 8 pr in ga mig varm — sade Syne.

— Understå dig att springa från korna! Du skall
hela dagen sitta på samma ställe.

— Jag skall försöka, mor.

Hon var då ohjälplig, den flickan, med sitt envisa

ja, ja. Morsa förklarade, att hon ingenting värre visste,
än gå i skolan, men dit skulle hon och Sveru; de två
andra fingo ingenting lära.

Syne gick i vall; hon var då åtta år gammal. Inga skor
hade hon med sig, de kunde nötas i skogsbacken; inga
strumpor heller; hvad skulle hon med strumpor, när hon ej
hade skor ? En kort yllekjol hade hon och därunder blotta
linnet; det var allt, och Priska tyckte att det var nog.

Syne kom till rusthållarens ladugård. En kort
rönnkäpp medförde hon, men bara för syns skull, hon slog
aldrig något kräk, hon lockade korna med sig, och detta
var i början ganska besvärligt. Det var första gången
kreaturen sågo solen och snusade frisk vårluft efter sex
månaders fängelse i det mörka fähuset. Deras förundran
och glädje var något lifvadt att se på. De stirrade på
dagsljuset, de sprungo yra och vilda med svansen i vädret
och visse ej hvart. Två kalfvar voro där med i
sällskapet: de togo till fötter allt hvad de förmådde med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:26:21 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/7/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free