- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 7 /
206

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syne i Sommarby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sina långa, skrangliga ben. Oxen var också med: en
oxe, 8ju kor och två kalfvar, det skulle Syne minnas
för att ej låta någon förvillas i skogen. Och oxen var
den enda, som tog sin värdighet i akt, när han behagade
hedra Guds fria natur med sin höga närvaro. Han lät
endast höra ett långdraget muuu, som bevis på sitt
nådiga välbehag.

Det var ej litet bråk att få kalfdansen ut i god
ordning med skälikon i spetsen, men det lyckades
slutligen, och Syne dref korna till ängen nedanför
skogsbacken. Sommartid var hela backen röd af smultron,
men nu lågo där ännu fläckar af snö mellan det
vissnade, gula gräset från hösten och likasom spindelväf på
de ställen, där drifvorna legat höga. En mager kost
fanns där för korna, i brist på bättre; det var torra
björklöf och blåbärsris. En del af löfven hade svartnat
och dugde ej äta, men andra voro gula och röda, de
dugde i nödfall. Korna försökte blåbärsriset; det var
segt att tugga: det var, som när fattigt folk äter potatisskal.

Hu, hvad det blåste kallt! Vinden tog i den tunna,
korta kjolen och blåste fattiga Syne in på bara lifvet.
När hon fått sina kor genom gärdet sökte hon sig en
bra plats på backen, där hon kunde räkna dem alla och
hade skydd för blåsten bakom en stor sten. Så åt hon
sin halfva brödbit till frukost. Kunde hon icke göra en
näfverrifva och mjölka en ko, så skulle hon få kalas i
skogsbacken? Nej, kalfvarna hade i dag fått lof att di
sina mammor för att få bättre hull, och Syne visste, att
detta fingo de aldrig annars: inte ville hon stjäla
kalf-varnas mat.

Tiden blef lång, där hon satt bakom stenen; ingen
bok hade hon, efter hon ej kunde läsa, och något skulle
hon göra. Hon hittade trästycken, barkbitar, tallkottar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:26:21 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/7/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free