Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syne i Sommarby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kära Sveru, hjälp mig att sökal
— Sök själf — sade Sveru.
— Kära Sveru, bed Rinu strax komma hit för att
hjälpa mig söka!
Sveru skrattade. — Rinu sitter i källaren för att
han spillt omkull en mjölkbunke, när han sökte sin
fäll-knif på hyllan. Mor ha läst in honom, och i kväll, när
du kommer hem utan kalfvar, skall hon läsa in dig.
Adjö nu. Hvad har du för skräp där vid stenen?
Och i detsamma han gick, sparkade Sveru sönder
den vackra nybyggda gården med planket, grinden och
alla kor i fähuset.
Syne säg på sin gård, såg på den grå stubben, som
ensam stod kvar, och tänkte i sitt hjärta: — Om
nu du vore min lefvande pappa, skulle du hjälpa mig.
Men du är bara ett stackars gammalt kullfallet träd.
— Gråt inte, jag skall hjälpa dig! — sade en hes
röst strax bredvid henne.
Syne säg sig häpen omkring. Så långt hon kunde
se öfver ängen, vägen och skogsbacken syntes ingen
lefvande varelse mer än korna och en myggsvärm, som
dansade kadrilj i solskenet borta vid gärdesgården. Det
var ju vår nu; men det var höst i Synes bedröfvade
hjärta.
— Här är jag — sade åter rösten. Och nu märkte
Syne, till sin stora förskräckelse, att det var stubben,
som talade — stubben, som skulle föreställa hennes
pappa, skräddaren!
— Hvarför skall du vara rädd för mig? — fortfor
stubben. — Jag är ju bara ett stackars gammalt
kullfallet träd. Förstår du hvad jag säger?
— Ja — sade Syne. Hon tyckte sig märka, att
rösten blef klarare, ju mer stubben talade. Det var som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
