Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blad ur min tänkebok - Folk och fädernesland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folk och fädernesland.
Det lif, som utströmmar från hemmet och skolan,
delar sig i två flodarmar, en real, praktisk och en
ideell. Valet beror än af anlag, än af nödtvång, än af
omgifningen. Realisten uträttar mer i detalj, idealisten
i omfattning. Realistens uppgift är ögonblickets,
idealistens framtidens; den förres trång, men bestämd, den
senares obegränsad, men sväfvande.
Folk och fädernesland äro idéer, som åtskilja
mänskligheten i spiltor. De ha funnits så långt historien
kan se tillbaka, och de skola finnas så länge olika
länder medföra olika lifsvillkor. Främlingen var alltid
barbar, hellenen eller juden alltid en utkorad. Folken
äro kollektiva inkarnationer af individernes goda och
dåliga egenskaper, men främst ak deras själfviskhet.
Den egoism, som hos individen bindes af hänsyn till
andra, känner sig obunden hos folken, framträder hos
dem skoningslösare och viker endast för öfvermakten.
Att bruka våld, svek, orätt af alla slag till sitt folks och
sitt fäderneslands fördel, kallas patriotism; att härja,
plundra, döda, tillintetgöra sitt lands fiender anses för
ära och hjältemod. Att prisa eget folk, eget land
och nedsätta andra vill föreställa national själfkänsla.
Lyckliga de folk, som af natur och maktställning tvingas
att vara ödmjuka; de kunna ännu hoppas en framtid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
