Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upplysningar till samlade skrifter - 5—6 delen. Dramatiska dikter - Prinsessan af Cypern. Titians första kärlek. Ett skärgårdsäfventyr. Veteranens jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De gula häftena hade sett sin tid; de hade sprungit
som lätta andedrag ur ögonblickets vidgade barm. Ju
längre jag dröjde vid dessa erinringar, desto lifligare kom
det mig före, att en och annan hågkomst af alla dessa
planer och förhoppningar, som engång summit öfverst
bland dagens skum, kunde låda vid bladen, och jag
tänkte vid mig själf: de må stå sitt kast. Därför fram
i dagen, o invånare af den dunkla gömman! Tiden är
inne; det Horatianska nionde året har ingått för en bland
eder. Marsch utan tvekan emot kritikens fällda
bajonetter, att stupa med ära vid minnets fanor!
Du, som ständigt var med om våra bästa
förhoppningar — Du, som uppförde Händels Messias, medan vi
andra ännu stafvade på vårt harmoniska hurra — din
ande gick lif vande in i det lilla, som in i det stora.
En kväll skulle en liten älskelig sångfågel sjunga en visa
i det romantiska hjältedramat »Rinaldo Rinaldini» ur
barntidningen Eos. Hon valde sin faders nyaste, då ännu
aldrig hörda komposition, Runebergs odödliga ord, Pacii
oförgängliga musik. Nej, sade vi andra, »Soldatgossen»
måste hafva sin egen historia! 1 en hast blef sångfågeln
förvandlad till en pilt ifrån Lappos skogar — Hakon
Jarls skugga blef en ärevördig veteran — o, det var en
vacker visa! »Hon gick som kulan tvärtigenom hjärtat,
och för en sådan visa kan man dö.»
För nio år sedan, när nya teaterns första aktier
tecknades, innan ännu ljudet af »Kung Carls» jagthorn
dött bort i den gamla, skref Du på aktielistan en opera
af Mozart. Du höll mer än Du lofvat: Du gaf icke ett
lån, om också det bästa; Du gaf din egen rika andes
skönaste harmonier. Den cypriska sagan fick blomdoft
af din musik. Hvilket arbete! Hvilken ingifvelse! Aldrig
måhända har här i norden ett så fulländadt, så lätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
