Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upplysningar till samlade skrifter - 5—6 delen. Dramatiska dikter - Prinsessan af Cypern. Titians första kärlek. Ett skärgårdsäfventyr. Veteranens jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fattligt och likväl så stort anlagdt musikverk blifvit diktadt,
inöfvadt och utfördt under några få veckor, uppfyllda af
hinder och motgångar. Söderns vårar, kärlek och löjen,
orangernas ånga, cittrornas klang, nordens snöiga
höstnatt, den ensliga moderns klagan, fosterlandets tjusning,
elementernas kufvade raseri och ordets allsvåldiga makt,
som beherskar naturen — allt har Du anat, allt har Du
återgifvit skönt, mäktigt och sant, Du lycklige, som talar
det språk, hvilket alla förstå! Säg oss icke, när
för-hänget fallit, att ögonblicket varit din eftervärld — dessa
toner skola länge öfverlefva de murar, som vigdes med
dem åt framtidens sånggudinnor.
Undra då ej, om jag ber att få tacksamt och
aktningsfullt gömma dessa blad mellan noterna på din hylla.
Till deras tjenst, som möjligen fråga hvarifrån den
grekiska mytologin regnat ned uti Kalevalas pörten —
för dem som kanske tro mig ha gycklat med Finlands
gamla gudar — för dem som torde säga att cypersagan
är byggd på en ofantelig geografisk och kronologisk
humbug — och slutligen för dem, hvilka torde anse att
jag ställt den grå forntiden dvärglik och färglös i en
modern salongsbelysning, ber jag att få tillägga några
ord om sista stycket i samlingen.
Den cypriska sagan utgör en fri behandling af elfte
och tolfte runorna i Kalevala, jämte spridda motiver ur
fjortonde, femtonde och tjugunionde runorna. Finlands
Don Juan, Lemminkäinen, som än benämnes »lieto», den
ostadige, än »Saarelainen», ömannen eller vikingen, än
»Kaukomieli», den fjärran längtande, är tredje
hufvud-personen i finska mytens stora trilogi och representerar
dess yngling, likasom Ilmarinen betecknar dess man och
Väinämöinen dess gubbe. Skön, fåfäng och ärelysten,
fyndig och mångkunnig, flyktig och uppbrusande, full af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
