Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efter femtio år - Prolog - Elfte scenen - Tolfte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOMINON
låtsar bestörtning, ånger och ömhet.
MAGNUS DRAKENHJELM
afsides.
Visste jag icke det? Hon är romanesk... O kvinnor!
(Högt) Ack, min kröken, er tystnad är, om möjligt, än
mera förtjusande än er vältalighet. Om jag vågade tyda
detta stumma språk ... hjärtats språk ... till min fördel
... (Knafaii) Här vid dessa gudafötter vill jag afbida min
dom. (Afsides) Hvar fan håller kungen hus?
DOMINON
lägger handen bedyrande på sitt hjärta.
MAGNUS DRAKENHJELM.
Förtjuserska!
Din grymhet, ack, och mina kval
jag sjunger för den tysta dal.
O Philis, här bland skogens tufvor
betrakta dessa turturdukvor!. ..
Afsides.
Ah, där äro del
Tolfte scenen.
Deuxbattangerna i fonden slås upp, och man ser
teatersalongen innanför glänsande dekorerad. KONUNGEN, omgifven
af MASKER och hof, inträder. MAGNUS DRAKENHJELM
knäböjande framför DOMINON.
GUSTAF III
till de närmast stående.
Mina vänner, jag ser att vi komma olägligt.
MAGNUS DRAKENHJELM
uppstår med låtsad förvirring.
Ers majestät..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
