Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efter femtio år - Första akten - Andra scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LISETTE
i början förbryllad, återtar sin öfverlägsenhet.
Jaså, det är lönen för att jag släpat för baron i
fyrtiofyra år, pysslat om baron som ett barn och skött
barons alla både kropps- och själskrämpor! För det
skola vi nu köras på landsvägen, både jag och min
stackars Sebastian!
BARON MAGNUS.
Jag skulle tro att din stackars Sebastian hopsparat
vackra fyrkar under de femton år han varit inspektor
på egendomen. Och dessutom (motvilligt) har jag ju, för
ditt eviga gnats skull, testamenterat dig och din Sebastian
hela min egendom. Jag frågar dig, kvinna, om du vill
låta mig dö i lugn?
LISETTE
skrymtande.
Gud bevare mig från att störa baron i sin kristliga
beredelse. Men si så länge den där fru Hjelm och
hennes dotterdotter lefva, så är ingen säkerhet att ju
inte onda tungor kunna intala baron att ändra
testamentet, och så äro barons enda vänner och trognaste
tjenare ändå på bara backen.
BARON MAGNUS
tankfull.
Mon Dieu, ja så är det. De som kanhända ha
rättmätiga anspråk på all min förmögenhet, de lefva
ännu ... Men nej, impossible! Du har ju hundra gånger
sagt mig att prästen, som vigde salig öfversten med
fröken Reutercrona, bara var en förklädd dragon.
LISETTE.
Ja hvad den punkten beträffar, kan baron vara
trankil. Jag minns det som hade det varit i går. Salig
öfversten och fröken kommo midt i natten från Haga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
