Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efter femtio år - Första akten - Fjärde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LISETTE.
Någon skönhet var hon just aldrig.
BARON MAGNUS.
Fröken Reutercrona var aldrig en regulier skönhet,
som till exempel Ulla Fersen. Men som konnässör kan
jag säga dig, ma chére, att hon var en högst ämabel
person.
LISETTE,
En obstinat person var hon, som inte skämdes att
ge korgen åt en så vacker karl som baron.
BARON MAGNUS.
Det hade sina orsaker. Salig ökversten, min rival,
var en man med många partier, litet romanesk, men det
enchanterar damerna. Mon Dieu, hvem hade kunnat
tro honom om ett sådant escamotage vid vigseln? Det
var ignobelt gjordt af en Drakenhjelm.
LISETTE.
Hade där varit vigsel, så hade där varit
vigselattest, och hade där varit vigselattest, så hade den nog
kommit i ljuset, det kan ett barn begripa. Men nu har
man aldrig hört ak någon attest.
BARON MAGNUS.
Ja ja, du kan ha rätt; du måste ha rätt, ty vore
det icke så, vore jag en barbar. Att så bortjaga den
arma änkan och hennes barn krån Rautakylä! Det var
också din uppfinning, Lisette.
LISETTE.
Hvarkör inte? Det vore jag i stånd att göra om
igen. Jag ville inte råda kru Hjelm, eller någon ak
hennes anhang, att sätta sin kot på Rautakyläs tröskel...
det blefve deras död...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
