Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efter femtio år - Första akten - Nionde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARON MAGNUS
återtar sin förra lättsinniga ton.
Och därpå skrattade kungen och sade till
löjtnanten-sotaren: min kära Sundqvist — så hette karlen — min
kära Sundqvist, ni är inte den körste militär som krupit
bakom stenarna undan eld och rök och likväl kommit
högt upp i världen; men tillstå åtminstone, att ni är den
förste som gjort er en heder däraf!
LISETTE
afsides, med kvKfdt raseri.
Djäfvulen drifver sitt spel. Det är fru Hjelm. Och
Rautakylä vill hon lisma ifrån mig i min lyckas stund,
efter fyrti års mödor, nu, just nu! Men jag släpper
det inte, jag har henne i mitt våld. Jaså, min fru, ni
vill inte resa tillbaka till vargarna på isen; det hade varit
bättre för er, än att stanna kvar här. (Högt) Men hvad
tänker baron på, som uppehåller de resande ? Fruntimren
följa med mig.
BARON MAGNUS
med illa dold oro.
Gå, min vän, och duka vår supé här. Jag hoppas
damerna inte neka mig det nöjet. A, så snart skall ej
Rautakylä låta så älskvärda gäster undkomma. Några
dagar ... en vecka ... vi skola roa oss så godt vi förmå.
Det är nu karnaval... en liten kostymbal ... jag ber,
mina damer, tag plats, tag plats!
FRU HJELM
tar Lotten under armen.
Kom, mitt barn, vår gästfrie värd skall säkert
ursäkta oss; vi äro mycket trötta.
BARON MAGNUS.
Men, mina nådigaste . ..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
