Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efter femtio år - Andra akten - Tredje scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOTTEN.
Nå . .. man stängde in dig?
THOMAS.
Skadar inte, sa’ länsman om fotblacken. Jag strök
släden i lidret och Musti ur vägen... ja si med honom
är det kaputt. (Torkar ögat med tröjärmen) Han gjorde, skam
till sägandes, som förra soldaten i krig, han sprang ihjäl
sig... Så gick jag i drängstugan att värma mig. Allt
folket sof på bänkarna, men så var där en lång
dro-medarie, som sade sig heta Eljas; han langade en
brännvinsflaska fram under fårskinnspälsen. Nu ska vi
supa, sa’ han. Får gå, sa’ jag. En för hvart ben, sa’
han. Får gå, sa’ jag. Och så skröt han huru han,
skam till sägandes, skulle bli gårdsfogde och sköta hundra
tunnors utsäde. För si inspektören och mor hans skulle
ärfva hela konkarongen, sa’ han.
LOTTEN
uppsamlar papperen från golfvet.
Och så drack han på förhand gamla barons graföl?
THOMAS.
Skall tro det var fundassen, och supa skulle vi.
Nå nå, sa’ jag, nu kan det förslå för två ben, sa’ jag,
och så marsade jag ut att se hur det stod till med
liderdörren och våra futikor i släden. Hä? sa’ han och
ställde sig raklång i dörren. Hut, sa’ jag, och dammade
till. Så kom vi i kraklamente på gården. Si, han slog
mig omkull med en käringkrok, men den som kom
ofvanpå, det var jag, och jag myllade honom i snön,
lurjus! Just i detsamma kom mamsell, och han trodde
väl — hihihi — skam till sägandes, att lifslefvande
perkele for af med mig tvärsigenom väggen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
