Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kung Carls jagt - Första akten - Tredje scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HORN.
Försynen vakar ökver Sveriges hopp.
DROTTNINGEN.
Men Gud man ej bör fresta. Kom, gref Horn,
att se på leken, medan kungen dröjer.
I begrepp att afiägsna sig.
Hvem är den ryttarn, som på löddrig häst
därborta ilar hitåt öfver ängen?
horn
med handen öfver ögat.
Mig solen bländar... Det är Reutercrantz.
DROTTNINGEN.
Och ensam! Store Gud, hvar är då kungen?
HORN.
Han snart är här. Min drottning, lugna er!
DROTTNINGEN.
Aria.
Vet ni, gref Horn, hur modershjärtat klappar,
när vid en afgrund hennes älskling står!
När allt sitt mod vid denna syn hon tappar,
vet ni, gref Horn, hur kvinnans hjärta slår?
Palatset, kojan, tiggarn, herskarinnan
af samma Gud har samma hjärta fått,
ej drottningen finns mer, kvar står blott kvinnan,
och minns sin höghet ej — sin kärlek blott.
Hvar är min son, min älskade, min enda!
Har långt från mig en fara honom mött?
I denna nejd, den ensliga, ej kända,
har någon ofärd all min fröjd förödt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
