Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regina von Emmeritz - Första akten - Första scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATT1LIO SFORZA.
Det onda budskap är som du, min broder, bragt.
Man kan ej tvifla mer, oss hotar kättarns makt.
Det tordön, som gått fram för oss med Tillys leder,
är skingradt som ett moln af starka nordanväder;
en annan Attila står redo med sitt spjut
att störta altaren och rota kyrkan ut.
Mod, mina bröder, mod! Vår fara ej förvärren!
Ock denna hagelskur skall stillna för den Herren,
som tämjer hvarje storm och låter ur dess gny
en ny, en bättre dag till kyrkans hugnad gry.
I vedermödans tid den helge fadren sänder
sin ringe tjenare till dessa Frankens länder
att lyssna på de råd er klokhet finna vet
och handla som det kräfs af tidens lägenhet.
En fullmakt oinskränkt, bestyrkt af hans insegel,
Uppvisar fullmakten
förlänar mig hans rätt, förutan lag och regel,
till allas kropp och själ, lif, välfärd, samvete,
så för hvar katolik, som för hvar kättare.
Min tid är kort. I kväll jag måste hädandraga;
så råden nu de steg oss återstår att taga.
Du, broder Anselm, är den yngste. Tala fritt!
ANSELM.
Jag tror, ers herrlighet, att kyrkan bör få sitt.
Den synd, som öfver oss har dragit himlens tuktan,
är lekmäns öfvermod och folkets mänskofruktan.
Vi böra rädda främst hvad kyrkan sparat har
och bärga all dess skatt till Bajern i förvar.
Det är ett heligt guld, och det betryggar makten.
De nakna murarna och den förödda trakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
