Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regina von Emmeritz - Första akten - Tredje scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kan fröken säga hvad man tänker uppå? Det skall jag
strax säga...
Andra kupletten.
Och möter jag i skog och snår
en vän som är mig huld,
då vet jag hvarför hjärtat slår
och hvarför allt är guld.
Och månens glans och kvällens tår,
och daggens stjärnor i mitt hår,
de hviska hvad jag nog förstår,
allt om en vän så huld.
Till Regina.
Ja, fröken. Världen är så skön, och lifvet är så
lätt. Det är så godt och varmt att älska och sjunga.
Då är man aldrig ensam. Då svara alla kullar och
berg, alla gröna grenar och alla vackra stjärnor. Själfva
den gamla grå muren blänker i månskenet; han behöfver
också någon som håller af sig. Vet fröken hvad kärlek
är? (Skakar suckande pä hufvudet.) Hå hå! Får det vara ett
äpple ?
Regtna vägrar med ett af höj ande tecken.
DORTHE
ot&ligt.
Tig med ditt dumma prat! Du ser att fröken beder.
Hvad flärd! Hvad näsvishet! Är det väl skick och seder,
att så dig spöka ut i rödt och hvitt och blått,
som en Nurnberger-tös, i detta fromma slott!
Visst tager ondskan till och världen blir allt värre,
och visst tar djäfvulen snart ordet af vår Herre,
när sådant tal man hör i ungdoms lösa mund.
Vor’ jag din fröken, ja min själ, jag strax på stund
dig skulle ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
