Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regina von Emmeritz - Första akten - Tredje scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄTCHEN
tiU Regina, räckande henne ett äpple.
Se på det! Säg, har ni sett så mogen,
så saktigt skön en frukt, nyss plockad frisk i skogen?
Ät, kröken, ät!
Regina vägrar som förut.
Jaså. Jag krågar: är det rätt?
Tre gånger hvarje dag så äter jag mig mätt,
och ni — tre långa dar förgått, sen minsta föda
på edra läppar kom! Det kan en mänska döda.
Er kind är ju så blek; så matt ert hjärta slår.
Hvem skulle tro att ni är bara sexton år!
DORTHE.
Det var en gång en orm, som smög i paradiset.
Han bjöd hväd du nu bjöd — ett äpple! — det var priset
för mänskans första synd. Och att det äpplet åts,
tro mig, det var ett brott, som än i dag begråts.
KÄTCHEN.
Visst mycket möjligt — men jag hade gjort som Eva.
Jag tänker: utan mat kan inte mänskan lefva.
När jag är hungrig och försöker fromt att be,
så, vet ni, är min bön en riktig hädelse.
Sankt Bonifacius! — så tänker jag ovärdig —
sankt Bonifacius, låt soppan snart bli färdig!
Ja, om en kättare, som svälter, vore svag
att låta fresta sig af stek en fastedag,
jag brände honom ej. Det får mor Dorthe göra.
Jag tänker jag som så...
DORTHE.
Hvad tänker du? Låt höra!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>