Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regina von Emmeritz - Fjärde akten - Femte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En omotståndlig makt, en känsla ny fördömde
mitt forna lif — mitt hat. . . Förlåt, o fosterland!
Jag älskade . . . och då föll dolken ur min hand.
Ja, sire ... jag var ej mer mitt lands befriarinna;
den stund jag eder såg, jag åter var... en kvinna.
LILJE
till fursten.
Det var den bästa bikt jag än förnummit har:
ett sådant skriftebarn! En sådan biktefar!
Kungen ger tigande tecken att fortfara.
REGINA
med höghet.
Jag ej att bikta kom hvad tyst en flicka drömmer;
men nu — döm mina ord, sen ni mitt hjärta dömer!
Med stigande värme.
Jag kora att rädda er.. .ja, sire, att rädda er!
Ni är förlorad, död, förr’n nästa sol går ner;
förr’n hon går upp kanske, har dolken genomstungit,
har kulan nått det bröst, som nyss en värld betvungit.
Död — ah, hvad är väl det? Ett brustet mänskolif!
Men, sire, er stora själ åt himlen återgif!
Ni är en kättare. Ah, vet ni hvad det heter?
En kättare är dömd för alla evigheter.
Han har ej Gud, ej tro, ej samvete, ej dygd,
ej hjärta i sitt bröst för folk och fosterbygd.
Hur mild hans blick än är, hur ädel än hans panna,
han kan, förbannad själf, blott hata och förbanna.
På knä, högt och svärmiskt,
O, än ert hjärta slår. Vänd om! Vänd om! Vänd om!
Till kyrkans modersfamn med ånger återkom!
Fly! Res till Rom! Er där för påfvens fötter skrifta!
Bed! Fasta! Kyrkor bygg, och tjugu kloster stifta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
