Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regina von Emmeritz - Fjärde akten - Femte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anropa helgonen! Er falska tro afsvärl
Bryt af ert svärd i Upplös er hela kättarhär!
Ty döden kommer, kung! Han aktar ej er krona.
Gå att med gränslös bot ett gränslöst brott försona,
och Gustaf Adolfs namn — förbannadt nyss — i glans
välsignadt stråla skall bland helgons stjärnekrans.
KUNGEN
räcker Regina handen och uppreser henne mildt.
När jag var ung som nit som ni uti mitt hjärta
jag bar två känslors strid, fientliga och bjärta.
Min kärlek bar två namn: Sverige och lutherdom;
mitt hat det bar blott ett, och detta namn var Rom.
Att hata Antikrist mig lärde gamle Skytte,
men alltsom tiden gick, mitt hjärta sig förbytte;
min kärlek växte till och klarnade alltmer,
som dagen glänser fram, när nattens moln gå ner.
Men hatet bleknade; dess hesa mördarstämma
förstummades, och när jag drog mitt svärd att hämma
det mörka samvetstvång, som blindt Europa slog,
jag drog det ej af hat, jag det af kärlek drog.
Se där min kättarbikt! Min bana ingen vänder,
allenast Han, som gaf sitt verk i mina händer.
Gå, vilseförda barn! Tyd bättre himlens bud
och lär att allas tro har nåd för allas Gud!
FURSTEN.
Högsinta ädelmod!
REGINA
med hiingifven beundran.
Min konung och min herre!
FURSTEN.
Bort! Ej med svaghet än din dårskap du förvärre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
