Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regina von Emmeritz - Femte akten - Tredje scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄTCHEN.
Kungen.
REGINA
drömmande.
Han!
Kätchen fattar hennes hand och leder henne ut på scenen. Regina
yassiv, blek, försjnnken i sig själf, utan intresse för något omkring henne.
KÄTCHEN.
Hvem annan
än han? Nu är ni fri. Bort hvarje moln från pannan!
Hvad ni är blek! Ack ja, de ha er illa gjort,
de lede kättarne. Men låt oss skynda fort,
förr’n kungen .. .
REGINA
hastigt.
Åter han!
Skyggt, långsammare.
Kom, hviska i mitt öra,
kom närmare, att ej oss helgonen må höra.
Säg, Kätchen, har en gång en syndig dröm du haft?
Du kämpat däremot med själens hela kraft,
du vredgats mot dig själf, förnekat — ångrat — vakat —
anropat — gråtit — bedt — förskjutit och försakat —
Förgäfves! Utan hopp! Ej sant, en hög gestalt
står ständigt i din väg, densamme öfverallt?
Dölj dig i natt! — hans blick skall natten genomtränga.
Fly! Stäng din port! — hans röst skall alla murar spränga.
Fall ned för helgonen! — ah, dig till vara tag! —
Aposteln bär hans blick — madonnan bär hans drag.
Dö! säger du? Nej, nej, i själfva grafven neder
han stiga skall med dig och dina brutna eder
och skymma med sin bild all paradisets glans . . .
Du hör ej himlen till, du är allenast hans!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
