Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regina von Emmeritz - Femte akten - Tredje scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄTCHEN
förvirrad.
Men jag förstår er ej... jag vet ju ej... förklara! ...
FÖr sig.
Att i en löjtnant så förbålt betagen vara,
det är mirakulöst.
REGINA,
Det ges ett medel blott.
Å, säg mig icke du, att medlet är ett brott.
De flammor, som din själ förbränna och föröda,
släck ut dem! ... Medlet är?
KÄTCHEN.
Det medlet är?
REGINA
med smärtsamt leende.
Att döda!
kätchen.
Men ni förskräcker mig . ..
REGINA.
Det enkelt är, ej så?
Man dödar ett fantom — det skall ej mer uppstå
Det ris, som gisslar oss — man hugger af det riset,
och törnen växa ej på nytt i paradiset.
KÄTCHEN.
Kom, ni är sjuk. Er blick den glänser underligt.
REGINA.
Nu vill jag säga dig en mycket sällsam bikt;
en bikt man aldrig får för någon dödlig nämna.
Du tror min arm för svag att hela Tyskland hämna?
Var lugn. Säg, har du hört om Judith ?... Ja, du vet.
Jag — jag är Judith! Men det är en hemlighet.
Jag bär ett svärd — ett svärd af flammor och rubiner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
