Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regina von Emmeritz - Femte akten - Tredje scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en sköld af diamant, som klar, lik solen, skiner.
Kom mig ej nära! Jag bär blixten i min hand
och åskan i mitt sköt — för dig, mitt fosterland!
Ah, det skall bli en dom, som Sodom och Gomorrha!
Förmätne hädare, jag skall dig genomborra,
jag skall förkrossa dig, jag skall till världens slut
förkölja dig och dig krån jorden rota ut!
KÄTCHEN.
Men kom, så kom då bort, min dyra goda kröken!
Ni kår ej tala så körskräckligt,
REGINA,
Ser du röken?
Det är ak världens brand, ty nu är domedag.
Allt är ruiner — allt! Och kvar står endast jag.
Där står en skugga upp från skaran af de döda...
Det Gustak Adolf är... Göm mig!.. . Hans blickar glöda!
Nej — mildt han ser på mig — hans läppar röra sig.
Hör du?
Lyssnar.
»Regina, du som engång älskat mig,
hvar är ditt hjärta nu, ditt kvinnohjärta, kvinna?»
— I askan, herre kung! — »Det illa är, furstinna!» —
Ja, mycket illa, sire!
Gömmer sitt ansikte mot Kätchens famn.
kätchen
gråtande.
Hvad skall jag svara, ack!
REGINA.
Det var en tår — hans tår! O herre konung, tack!
Jag ej så elak är, som ni har skäl att tycka;
jag ock ett hjärta haft, som slog för stilla lycka.
Ack, herre konung, då klöks all min själ i tu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
