Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regina von Emmeritz - Femte akten - Fjärde scenen - Femte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE AKTEN
305
HELMBOLD
uppresande henne.
Och jag på Kristi ord vill från din skuld dig fria.
Stå upp, mer fläcklöst ren, än i din moders famn
du lärde stamma först den helga jungfruns namn.
Stå upp till ett nytt lik, som skall din tro förklara,
och gå med frid, att stark, att lugn, att lycklig vara!
Vill gå.
REGINA.
Ur grafven ni mig väckt och lämnar mig halkdöd!
HELMBOLD.
Ack, mången tröst begär af mig i tidens nöd.
Du skall ej falla. Du skall segra.
REGINA.
Stanna! Stanna!
Helmbold utsträcker välsignande sina händer och gar.
Hvad? Segra?... Skuggan flyr. Det ljusnar kring min
panna.
Ett berg är lyftadt bort. .. Ren som den hvita snö . . .
Med höghet och lugn.
Nu lekver jag, och nu, vill Gud, så kan jag dö!
Femte scenen.
REGINA. DORTHE insmygande.
DORTHE.
Här har du mig, mitt barn, och det är ett mirakel.
Vi måste skynda bort, här blir ett fult spektakel.
Tänk, hur de farit fram i denna fromma borg!
Kapellet bivuak, borggården marknadstorg;
Guds moder slogo de ihjäl med sina pikar,
sankt Bonikacius, hvars kåpa är i flikar,
20. — Dr am. dikter. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
