Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regina von Emmeritz - Femte akten - Femte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de körde honom kring, vräkt på en åsnas rygg!
Och deras mässa sen, som är okristligt stygg,
den blygs ju ingen knekt att skråla midt på vägen.
Vår fader Anselm själf, som är så from och trägen
att vakta kyrkans skatt, ja, honom tvungo de
att lämna ut hans guld, sex fjärdingar, o ve!
Tänk, Anselm, stackars karl, det fick han öfverlefva.
Sju bärgades likväl midtunder stridens vefva.
Helmbold har återvändt och samlat här bredvid
de våras skrämda hop; han beder dem om frid,
de grymme kättarne. De svenskes bataljoner
till aftåg ställas upp.
Sedan en stund hör man andra aktens mässa ‘Sancta Maria“ sjungas i
slottskapellet.
REGINA
lyssnande.
Jag känner dessa toner. ..
DORTHE.
De våras ottesång . ..
I samma ögonblick afstannar den katolska mässan, och man hör pä
afstånd musiken uppspela “Vår Gud är oss en väldig borg“.
REGINA.
Men denna fjärran sång,
som är så olik vår och dock på samma gång
till samma Gud så skönt med samma andakt stiger?
DORTHE.
De svenskes kättarbön ...
REGINA.
Och än ditt hjärta tiger,
när sångens gudaspråk förkunnar fridens ord!
Frid, sönderslitna själ! Frid, stormupprörda jord!
Jag drömt en ryslig dröm. Det syntes mig en klyfta,
oöfverstigligt djup, sin svarta klippa lyfta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
